Jag, Emanuel erkänner härmed att jag är djupt förälskad i den vackra och otroliga sångfågeln Leona Lewis, som blivit en hit i alla radiokanaler.

Inte likt mig att fastna för sådant! Smöriga ballader eller vi-alla-sjunger-likadant-om-samma-saker- låtar. Jag skyller på att alla hjärtans dag precis passerat och att man är lite kärlekskrank.

Det duger som ursäkt... Hoppas jag.

2009 har hittills inneburit ett år utav stress, mycket att göra på jobbet/privat och detta har även märkts när det kommer till musiken som strömmar ur högtalare/lurar.

Jag har kommit in i någon konstig EBM-period. Det man tidigare kunde sjunga till har bytts ut mot obegriplig tyska, tjejer som skriker, en bas som får kroppen att röra sig per automatik.

På något sätt så verkar det ha den effekten på mig att det tar ut varandra. Stress och stressmusik blir till ett litet lugnare kaos helt enkelt.

Favoriten är Grendel just nu.

Nu hinner jag inte skriva med, måste återgå till stressen.

Ja, då var vi här igen. I skrivandets stund så har jag bara en tanke i mitt huvud som jag vill få fram, eller rättare sagt en fråga.

Som det kanske har framgått här tidigare så ligger min musiksmak lite annorlunda till än vad de flesta (ursäkta, men ja jag drar alla över en kam just nu) mainstream människorna gör.

Därför behöver jag nu råd från er därute och även för er som bidrar med inlägg till den här bloggen:

Vad ska man lyssna på för musik på en nyårsfest?

Vad vill människor höra?

Vill man framkalla allergi i form utav nostalginysar så det bara skriker om det i stil med sådan musik som alla kan?

Vill man ha årstidsanpassad musik? 

Vill man höra låtar om vrede och elände, eller glädje och gemenskap?

Såklart beror ju det på vad det är för människor som rör sig i lokalen, men om vi nu som jag gjorde ovan; drog alla över en kam.

Vad ska man då lyssna på för musik på en nyårsfest?

Paniken börjar arta sig lite här, ett dygn kvar ungefär och jag ska ha middagsbjudning med tillhörande nyårsfest och självklart står jag ju för valet av musik med.

Jag kan vara riktigt bra för mig själv och välja musik som JAG tycker om, men ja... Ibland måste man också agera som en medmänniska också, eller?

Att filmen Saw V redan hade kommit ut var något som hade förbipasserat mig helt och hållet, trots att jag är ett ganska stort Saw fan. Nu förstår jag varför...

Igår tittade jag på den. Vilken besvikelse det var! De har tappat hela konceptet med filmen och det började kännas som den sista Matrix filmen och en känsla utav "Det här har jag redan sett" byggdes.

Det jag störde mig mest på genom filmen var soundtracken, det var verkligen nästintill ingen märkbar musik alls i filmen. Vid vändpunkten i filmen så utlovades en spännande bit ur en låt när tonerna byggdes svagt, det höll sig där. Svagt! Inget spännande med den låten inte.

Jag är grymt besviken! Soundtracken till filmer är ju 80% utav hela filmupplevelsen, det kan till och med fylla ett visst känslorum till den sämsta filmen man någonsin sett.

Då var det måndag igen och helgen har fört med sig mycket musik för min del. Jag var ju som sagt på festival kryssning, eller vad man nu ska förklara det som. Synth, techno och annan elektronisk musik var det man fick erfara från dessa 23 timmar.

Höga förväntningar hade man ju såklart, speciellt på banden Infected Mushrooms och VNV Nation. Infected Mushrooms var inget jag hade sett tidigare, det var en rolig erfarenhet att ha med sig i bagaget, trots att det inte är ett band som jag fattat stort tycke för. Definitivt ett liveband däremot.

VNV Nation ligger mig varmt om hjärtat sedan tidigare, det blev en blandad konsert för deras del. Musikaliskt sätt var det bra, precis som tidigare konserter. Vad sångaren gjorde vet jag inte riktigt, eller i vilket tillstånd han befann sig i när han intog scenen. Ett flertal gånger misslyckades han att hänga med i låtarna och verkade sjunga i otakt med musiken. I bland sjöng han inte alls och någon gång kom han av sig i låten, visst har det hänt tidigare då han verkar vara en artist som har mycket att säga till publiken och fullkomligt älskar när publiken får sjunga med i hans låtar. Jag vet inte om det bara var jag som upplevde det på det här viset, eller om det faktiskt var så. Lite besviken blev man allt, speciellt då det var nästintill omöjligt att sjunga med i den underbara låten "Beloved".

Jag kommer nog åka dit nästa år med tror jag allt. Då hoppas jag att bandutbudet ligger bättre till än detta året, då det mesta verkade bestå utav DJ:s och mindre livemusik än vad som förväntades.